söndag, juli 13

hummerrsås? Finns det plats för en till?

Nu drar vi hem igen. Imorgon när ni vaknar vid 8-tiden så har vi suttit på planet en timme. Hemma klockan 20 svensk tid. Har inga batterier på dattan så det blir lite kort och stötigt :)

Osaka var också en mysig stad, vi bor vid en liten flod mitt bland neonskyltarna på Cross Hotel som är grymt schyst för typ 600/natt, var ute och åt nudelsoppa, gyoza och ris med lax och rom..mmmmm mumma. Så shoppade vi igen -fy på oss!!!

Massor av kramar, vi längtar :)

Vi gråter krokodiltårar

Ikväll var sista kvällen i Tokyo för denna gång och vi kom precis tillbaks från en mys-middag på ett ställe runt hörnet. För att ta vid där jag slutade sist så hamnade vi den kvällen på världens grymmaste restaurang med helt underbar personal. En snubbe som jobbar på Bic Camera hjälpte oss med översättningar och spritdrickande. Det är lite av ett fenomen på de flesta japanska kvarterskrogar att personalen ropar högt till varandra när någon beställer något. Typ ”jag skulle vilja ha den där fisken”(Christine) ”fisk beställd”(han jag beställde av) ”tack så mycket” (annan personal) ”fisk kommer, tackar” (kocken) osv osv. Här drog dom alla det till sin yttersta fulländning och atmosfären var perfektomundo.



Igår var vi ute på storshopping och fastnade typ 3h i en leksaksaffär. Vi gick in mitt på dagen och kom ut när det var mörkt och fick väääldigt brått till en middag vi blev inbjudna till av Maria som vi träffade förra helgen. Det blev ”all you can eat/drink” –tjofräs (väldigt populärt här) men karaeoke-avslutning i det exakta rum där man spelade in lost in translation-karaeokescenen. Vid det laget hade fler folk slutit upp och det var galet fullt och mycket mycket skoj! Väldigt kul att prata med folk som bott här ett tag och som har sett mer (både bra och dåligheter) än vad vi själva har hunnit med.

Idag var man liiite bakis då da, kom väl upp vid tolv och gick till ”Tiffanys” för att köpa nya förlovningsringar. Helt klart lite av en dream come true att få glida in just där även om jag inte direkt är diamanttypen, jag hade som högsta önskan att få en helt vanlig liten roséguldring. Just det –för er som inte hajjade det av inlägget i förrgår (kanske såg mer skräck än romantik ut) så förlovade vi oss där uppe på 53e våningen på Ritz-Carltons club-lounge. Översta våningen i Tokyos högsta hus. Efter ringahandlandet (som tog typ 10 minuter, Tiffany-tjejen var i chock över min beslutsamhet) tog vi oss till Ueno där vi gick på koreanska matmarknaden och i ytterligare en leksaksaffär. Vi gick till Uenoparken och åt lite snacks från några stånd längs vägen och satte oss ner preciiiiis lagom till ett hällregn. Då åkte vi hem igen och ...ja nu har vi hunnit äta än en gång, alldeles uuuunderbar mat. Det enda jag kan klaga på är dom löjligt små vinglasen, men så kostar dom 30 spänn också.

Imorgon bär det av till Osaka för ett möte med en tyghandlare och en sista natt i landet. Buuuuhuuuu!











torsdag, juli 10

Nu får ni faktiskt kolla inlägget före detta eeextra noggrannt :)

Hej nära och kära! Nu har vi lämnat lyxandet bakom oss och flyttat tillbaks till gamla hederliga Best Western hotell i Shinjuku. Här bodde jag i fyra dagar innan jag åkte söderut och har tidigare refererat till området som lotion- hotellområdet. Nu tror jag att ni hänger med.

Igår var vi ute på Giftex-mässan hela dagen och byggde broar och knöt band. Jag delade ut en massa fina visitkort och fick destå fler tillbaks. (Vi postade en låda med ca 15kg papperefteråt). Mässan var liiite av en besvikelse då mycket kändes europeiskt och Guffe blev galen på mig när han höll upp (enligt honom) coola grejer och jag avfärdade med ett av vardera ”spanskt” eller ”franskt”. Men en del grym japansk design fanns det faktiskt också.

Just nu är klockan middagstid och vi kom precis tillbaks till hotellet för att ta en dusch innan middag och sån’t. Vi har varit ute sen ett-tiden och bara strosat här i shinjuku. Fotat oss i automat, tyckt synd om hundar som bor i lådor, ätit på mitt favvo-lunchhak spelat massa spel i spelhallen (mest jag iouf, jag tror att japan-killarna verkade lite skräckinjagande för Guffe).

Grymt som vi saknar i sverige:

  • Gulliga tonåringar som klär sig så superambitiöst i sina Gothic, Lolita eller Mjukdjurskläder och det helt utan attityd.
  • Alla grymma direktöversättningar. Såsom ”torsk rekommenderas som betalning” och ”Please form a line –I am embarrassed!”
  • Att dom skriver på svenska utan att kunna det.Vad sägs om en T-shirt med ”Hej då. Hur mår du?”
  • Män med låga testosteron/gruff-nivåer.
  • Trygghet att gå runt i minsta gränd även på nätterna.
  • Att folk är sjukt trevliga.
  • Att iiiiingen förväntar sig dricks och att det mer är en förolämpning att dricksa.
  • Maaaaten. Gyoza, Shabu-shabu, sushi, sashimi, sapporo-öl, plommon-vin och miljoner saker utöver det.
  • Priserna –en utekväll här är hälften så dyr som i sverige. Man kan gå på restaurang varje dag med en svensk inkomst. Teknik är en del billigare, kläder är billigare, taxi är halva priset, en halvliters cola kostar 7kr.
  • Mysiga animerade karaktärer som man blir helt kär i.
  • Fotoautomaterna som man kan ägna en halv dag i innan man är nöjd med sina verk.
  • Alla galna spelhallar som man kan ägna en vecka.
  • Folk är glada att du är i deras affär eller restaurang och tackar dig även om du bara lånar toaletten (uuuutan att man får känslan att de ger en fingret bakom ryggen)
  • Bidé-toaletterna som gör att vuxna människor slipper gå runt med bajs i rumpan och dessutom sparar på papper.
  • Alla mysiga reklamer med glada människor och animerade figurer, blinkandes i glada färger.
  • Tunnelbanesystemet som är galet smidigt, tydligt, billigt.
  • Damlandslaget i Volleyboll
  • Att det är rent och fint och att saker inte vandaliseras

Buuhuuu som vi aldrig vill ha till sverige (även solen har sina fläckar):

  • Hundvalpar, kattungaroch en och annan apa som sitter i skyltfönster inklämda i nerbajsade burar.
  • Shinjuku- killarna i kostym och ”flikstylade” hår som raggar folk till strippshower
  • Manga-tidningar med könsorgan på framsidan, i barnhöjd på 7-11
  • Alla västerlänningar som besöker Tokyo och tror sig vara grymmast i stan.
  • Flickor som inte kan gå i högklackade skor för att deras ben är missbildade av att sitta på knä.
  • Paschinko-spelhallar där folk verkar drösa bort sina liv i rökångor och få bullerskador.
  • Kärlekshotellen som hyr ut rum per ti
  • Roppongi-distriktet med sin otroligt osofta atmosfär.
  • När bilangual-funktionen inte funkar på Discovery.
  • Att folk måste supa med sina chefer trots att de inte tål sprit.
  • Dyra långdistanståg. 700 spänn att ta sig mellan Tokyo och Osaka (dock dyra även i sverige)



söndag, juli 6

Bakis i Nihombashi



De senaste dagarna har vi bott på lyxlyx i Roppongi och idag flyttade vi över till lyxlyx i Nihombashi. Jag älskar vårt nya rum, jag vill leva hela livet i vårt nya rum men antar att jag får nöja mig med ett par nätter. Igår var vi ute med lite folk och käkade middag i ett studentområde någon station från Shibuya. Vi hade aldrig träffat någon av dom förr men det var supertrevligt och kvällen slutade vid 02.00. När vi kom hem snurrade väggarna av plommonvinet och jag har mått skiiit idag. Guffe har mått bra men verkar ha åkt på någon mat-sjuka.

Idag blev det gos på nya rummet med lite in-room dining, några timmar av discovery-channel och några timmars vila. Sen åkte vi till Harajuku och käkade middag (obs. Inget vin till!!!) och köpte leksaker. Jag säger det igen –om någon av er vill att vi ska shoppa något till er så skrik till :) På vägen hem fick jag agera huvudstöd på tunnelbanan åt trött japanska. Stackarna som är så trötta att dom sussar på främlingar. Tydligen är det få som lämnar jobbet före 20.00 på kvällarna här, och många har inte ens helgen ledigt.

Åh åh åh –nu är det nytt avsnitt av ”mythbusters” (hamnade inte högt upp på min ”things I’ll do when I get to Japan –lista” men har visat sig ack så angenämnt)



fredag, juli 4

Nu är Guffepuffe här!!!

Igår åkte jag och hämtade G på Kansai-flygplatsen strax utanför Osaka. Jag hade gjort en fin ”Mr. Funck” –skylt och Mr Funck dök upp tillslut, lite uttorkad men glad. Så käkade vi lunch och hoppade på tåget tillbaks till Kyoto. Efter någon timma hör vi plötsligt en smäll under vagnen, det lät som att vi körde över en järnstång som studsade runt under oss. Tåget bromsade in och efter oavbruten information på japanska kom en i tågpersonalen fram till oss och sa att vi kört över en person. Självklart inte av misstag.

Vi kom tillbaks till myshotellet och mös oss i det nya, ännu större rummet vi flyttat till och sen gick vi in mot stan. Vi hamnade på vääärldens mysigaste krog vid vattnet. Uteservering på en veranda över floden med lyktor och mat i världsklass. Käkade sashimi, biffsallad, kycklingspett och nån sorts kryddiga korvar, 3 öl och ett glas vin för 300 kr. Världens gulligaste servitris hade vi också, som pratade som en seriefigur.

Idag gick vi runt lite på alla mysiga gator, besökte några doldis-tempel, käkade sushi-snurr lunch, köpte massa tyg, var på affärsmöte (snazzy snazzy) med en kyoto –hantverkarhunter, jagade fula vitmålade kvinnor i Gion (Geisha-området) och gick till hotellet och käkade hämtmat från supermarketen. MMMMMMmmm och nu ligger vi och tittar på nördfilm om en snubbe som är datanörd.

Imorgon bär det av till Tokyo –det blir lite trist att lämna den här mysiga ”lilla” staden på 1,4 miljoner invånare men jäklar vad kul med storstadsliv igen.









tisdag, juli 1

Kyoto Kyoto Kyoto

Oj oj oj sicken mysig stad jag hamnat i.

Kan det bero på att jag bor superduperfint? Eller att jag precis kommit tillbaks från en sjurätters bjud-middag med massa mumsig japansk mat?

Näe, jag tror faktiskt att det är staden i sig och kan bara tipsa er att åka hit. Coola människor och cool atmosfär. Jag har fått hindra mig själv från att se alla sevärdigheter i sta'n innan Guffe kommer hit och det har inte varit lätt. Nu ska jag gå och sussa och imorgon arla ska jag åka till Kansai airport och hämta min man.




måndag, juni 30

Stumma guider och julbord

Igår åkte jag till Matsusaka, en typ 200’000 inv stad som ligger 2h söder om Tokyo. Jag hade bokat en natt på en Ryokan för att det var det enda boende jag hittade i Matsusaka, plus att dom hade en ”set menu” som inkluderade bl.a. den mycket kända matsusakabiffen. Jooo...och såhär gick det till då da.

Jag kommer fram till till Matsusakas tågstation och en man vid namn...ohhh nu måste jag gräva fram mitt tusonde visitkort i raden -Mr Sakamoto, som äger den Ryokan där jag skulle bo kommer och möter mig. Han visar mig lite snabbt till ett turistkontor (men ENDAST japanska broschyrer och tecken, mer vanligt än ej), det kommer en annan man, bockar, ger visitkort, ingen av dom pratar engelska men säger hela tiden i kör ”bilingual staff tomorrow” (eller beelang staaa tomollo) Ooookej tänker jag och sätter mig i bak på Mr Sakamotos ”Tiny but good” –bil.

Han skjutsar mig till sin Ryokan och sju personer hälsar mig välkommen. Min japanska sträcker sig till ”ja” ,”nej” och ”jag förstår inte” men alla fortsätter att prata Japanska VILL verkligen att jag ska förstå och jag hör att dom säger ”suäääden” ”journalisto” och ”nihongo” (nihongo betyder japanska) säkert tiotusen gånger och jag ler och jag ler och jag ler och säger ”jag förstår inte, tyvärr” och ”soll-ee”.

Så leder en japansk kimono-klädd dam mig till ett ”waiting room” där hon stänger dörren om mig. Jag har ingen som helst aning om varför jag är i ett waiting room men gillar läget och lägger mig på stråmattan och läser en bok. Så kommer den kimono-klädda damen tillbaks (låt oss kalla henne värdinnan) och säger ”loom leddy”. Jag lovar att jag inte har nååågot som helst problem med kvalitén på engelskan här men jag försöker bara ge er lite känsla. Hursomhelst.

Jag kommer till mitt leddy loom och ser att det har 20 tatami-mattor utlagda. Man anger storleken på ett rum i tatami-mattor här, och 6 är ett normalt rum. Jag har helt enkelt inackorderats i en mansion, utan möbler vill jag påpeka -á la japaneese style. Jag bokar in ett bad klockan fem och ska just till att fortsätta läsa min bok när ägaren knackar på. Han visar mig en karta och säger ”sightseeing”. Oo-kee oo-kee säger jag och frågar när vi står utanför hotellet vilket håll jag ska börja gå åt. Han säger ”follow me” och går några steg,”follow me” och går några steg,”follow me” och går några steg. Jag har helt enkelt en personlig guide som tar mig runt i stan, utan att prata ett ord. Han visar mig några hus och säger ”veeeery old” ”matsusaka special” och jag säger ”how old” –Husen var rätt intetsägande så när han svarade ”Eighty years” så började jag skratta. Jag låtsades att skrattet var ett ”I’m so happy that you’re showing me this” och inflikade ett ”ha ha wooow” men det var mer ett ”dom är ju från 30-talet aa-haa-haa.” Jag hade nyss läst att man gillar att riva hus i detta makalösa, fantastiska, otroliga land, men att 80 år ansågs historiskt var för mig bortom all rim och reson.

Vi gick in i ett av husen och trots att det regnade och var helt dött i stan denna söndag så satt ett gäng på 4 personer i ett av husen på detta museum till gata. Mr Sakamoto blev jätteglad när han såg att det var en västerlänning med som tycktes prata japanska så han tuttade ihop oss, västerlänningen visade sig vara småländska Jonas från IKEA, Tokyo. Jonas liksom jag var mycket road av fenomenet ”ancient houses” men hade sin japanska flickvän med och höll god min inför henne. Han sa lite skamset att han var glad att dom skulle åka tillbaka till Tokyo en halvtimme senare och när dom gick kände jag mig plötsligt mycket ensam, trots guide och allt.

Så tog min tysta vän mig till ett museum för...litteratur..ha ha ha. Helt otroligt roligt. En liten institution där det satt texter överallt på väggarna och jag gick och sa ”niiice, very niiiice”åt texter som likagärna kunde ha lydit ”ekorrn satt igranen” osv... Och inte nog med att jag hade min tysta guide –en kvinna med businesskläder och perfekt make-up dök upp i denna ”The Shining” –miljö och började visa mig runt och hon pratade om möjligt ännu mindre engelska.

Så gick vi uppför en stentrappa och Mr Sakamoto sa ”ancient castle”, jag gick efter och när vi kom fram till en gräsplätt omgiven av en stenmur sa han ”not anymore...used to be castle”. Nu började jag tröttna på detta skämt till stadshistorik men upptäckte ett hus i fjärran med vackert grönt plåttak och massa sniderier, det visade sig vara ”dental clinic” och allt hopp om lite kultur blåste bort.

Tillbaks på Ryokan tog jag mig mitt bad (i 3 minuter, jag har inte riktigt lyckats öka det där) och gick tillbaks till rummet där man hade börjat duka upp min middag. Man äter middag på rummet, sittandes på golvet vid ett lågt bord. Jag fick min Asahi-öl, mmmmm mums, och en liten saké (eller en liten pruttare som vi säger i sueeden) och ett cocktailglas med ”Jelly fish with sesame seed dressing”. Muuuums mums mums. Så kommer min värdinna med en ny rätt (shellfish, fukusa-yaki egg, smoked salmon, sweet fish etc) OCH en beskrivning av dagens middag. När värdinnan gått så skrattade jag och sakén i mitt blodomlopp länge, 12 rätter och jag var redan halvmätt efter de första två. Jag visste att en av dom var en drygt 200g stor Matsusaka-biff och att inte orka äta av den lär det ju vara dödsstraff på.

Så jag hämtade en påse, och vartannan bit hamnade i påsen. Jag kände mig så dum och respektlös men alternativet var att vara ännu mer respektlös genom att inte äta upp någonting. Så jag åt iaf hälften av de två rätterna nämnda ovan plus:

”Sea bass with soy sauce & wasabi horse radish”
“ Pick eel & vegetable”
“Matsusaka beef steak”
“Hot pot Sukiyaki”
“Fried rock fish Kasago” (När denna kom fram så tappade jag nästan hakan när min hittills icke-engelskspråkiga värdinna sa ”looks morbid but is delicious” om fiskskallen som låg framför mig. Frågan kvarstår om hon smet in och babelfishade det någonstans när jag inte såg.
”Steamed ear shell with mayonaise sause”
”Hanasaki Crab with vinegared sauce”
”Boiled rice, miso, pickles”
”Melon”

Allt var galet gott men att sitta i ett ensamt, tyst rum och käka julbord kändes väldigt märkligt. Sen var det natt natt och nästa morgon var det dags för en näst intill lika rejäl frukost. Och en fantastisk guidning till en farm med Matsusaka kor. Alla jag stött på det senaste dygnet har varit helt fantastiska och gulliga och snälla och landsbygden runt omkring Matsusaka var otroligt vacker - men det förstår ni säkert redan att jag tycker J

Nu sitter jag på Hyatts lyxhotell i Kyoto med två akupunkturnålar i nacken som jag ska ta ut om fyra dagar. Puss puss tänker på er alla mycket!












lördag, juni 28

Kvällsrundor

...med kameran har det blivit ett par stycken så här ni några så att ni får ett litet hum om vad man hittar på gatan :) ( det är väldigt mycket mer än vad jag lyckats fånga men jag ha ju lite mer tid på mig iaf. Hoppas att alla mår bra där hemma!!! Jag saknar er! Imorgon arla drar jag till Matsusaka och spottar saké på kossor. Det ni! kramar kramar kramar






























fredag, juni 27

Trapprestauranger

Då det är tredje gången jag är här (ja ja första gången var bara två dagar) har jag lite glömt bort vilka saker jag tyckte var riktigt udda första gången jag kom hit. Men en sak som sitter kvar i minnet är fascinationen över att restauranger och fik oftast är placerade överallt förutom i markhöjd.

Jag vill minnas ett par gosiga middagar med Johan och Karin under tidigare resor där vi sällan befann oss mindre än 50 våningar över marken, förutom då vi åt shabu-shabu (en sorts japansk Hot Pot där man doppar kött och grönsaker i kokande buljong som står framme på bordet) någon våning under marken. Vi var på Fifth café på femte våningen utan fönster, Park Hyatt Grill på 52a våningen och så fort man skulle hitta något lunchställe så blev det till att åka hiss av.

Idag var jag på en utomhusservering och lunchade på 3e våningen, fikade på starbucks på andra våningen, och igår lunchade jag turkisk mat (vill ju inte tröttna innan Guffe kommer hit, han skulle döda mig) på 5e våningen.

Så nu vet ni det :)

torsdag, juni 26

Bästa shoppingen sker i drugstor'n

Vissa saker stöter man inte på i Sverige, men här ser ni, här är det andra bullar:

1. En pormasksborttagare illustrerad med en bild på en bebis OCH närbild på pormaskar. Frågan är huruvida dom vill att man ska bli len som en bebbe eller om man ska kladda in bebben så att bebben blir fin.

2. Att illustrera en vanlig ansiktsmask med gråtande seriefigurer

3. En grej man sätter i munnen för att få mer luftmotstånd och på så vid anstränga sina magmuskler mer och bli supersmal, illustrerad med gosig västerlänning

4. En annan mungrej men med den här kan du träna dina läppmuskler, eller bredda ditt smil jag har inte förstått vilket men jag och Guffe köpte ju en sån här redan 2006 och ni vet ju alla hur vältränade munnar vi har.

5. En kaka som ger dig F-kupa UTAN att du stoppar den i BHn. faaaantastiskt!

6. En kindmasserare

7. Baby-ätpinnar, fast den produkten har jag all respekt för. Visste tom på vilken hylla jag skulle hitta dom för det här är tredje året irad jag springer till samma affär och shoppar på mig.












onsdag, juni 25

rota mig i Shinjuku


Har flyttat till myshotell med skrivbord och det känns såååååå lyxigt efter 6 nätter på golvet. Shinjuku, området jag hamnat i nu, är väldigt väldigt olikt Ueno. Mycket högre hus, fler neonskyltar, en miljon karaeoke-ställen dit folk åker efter sina jobb för att roa sig. Roa sig kan man ju också göra på områdets lotionhotell som jag tidigare nämnt :)

Idag har jag bara promenixat i fyra timmar, känns nästan lite slött ha ha. Jag köpte en elplugg-tjofräs och lunchade på Wired café i Lumene-varuhuset medans jag läste en japansk tidning om att upptäka olika plantsorter i olika delar av världen, myyycket vettigt. Sen har jag jobbat lite och fått iväg text och bilder till GRAND från förra resan (NZ) och nu tänkte jag bita tag i lite rekning inför det jag tänkt skriva den här resan. För inspiration och ökat skrivflöde har jag en halv flaska vitt vin som medarbetare. mumma!

tisdag, juni 24

Böner och bönor

Buuhuu i natt blir sista natten i mitt lilla lilla rum på min tunna tunna madrass och det känns faktiskt lite tråkigt. Jag gillar den här lugna gamla stadsdelen där jag skaffat mig en favoritkatt som gillar murgröna (se bild), favoritmataffär, favorittant som säljer gyoza och där jag hittar till och från tunnelbanan. Men jag har en ny mysig stadsdel att se fram emot –Porrdistriktet.

Jag skulle reka vägen till det hotell jag bokat och ju närmare jag tyckte mig komma destå fler hotell hade skyltar med priser för en 3-timmars ”vila” och bilder på lotions. Helt enkelt alla hade det och hela området såg ut som en sån där 80-tals porrspegelsäng med rosa skinnklädsel och blanksvarta karmar –fast exteriört. Så nu har jag ju kvällsplanerna ordnade också, alla fina bilder på små män med Gessle-frissa som suger på lillfingret och ser sexy ut lockar verkligen... Men det var helt OK, det där jag ska bo alltså

Annars har jag hunnit med att gå till templet runt hörnet från där jag bor, och så promenerade jag i Yoyogiparken i typ 3h, och så rekade jag hotellet, och så tappade jag en påse med en tidning jag just köpt, och så skrev jag en bön i ett tempel, och så slängde jag en massa sushi för det var äckliga härskna bönor i, och så tittade jag på sköldpaddor i en sjö i en kvart, och så njööööt jag av solsken och lagom värme, och så fikade jag två gånger och åt tårta(!) en av dom, och så fick jag en 40 min massage (billigt och galet skön shiatzu), och så tvättade, torktumlade, strök och packade jag.

Idag har det varit skitbra TV för första gången –vem kan motstå de japanska adoptiv-pingvinerna?