måndag, juni 30

Stumma guider och julbord

Igår åkte jag till Matsusaka, en typ 200’000 inv stad som ligger 2h söder om Tokyo. Jag hade bokat en natt på en Ryokan för att det var det enda boende jag hittade i Matsusaka, plus att dom hade en ”set menu” som inkluderade bl.a. den mycket kända matsusakabiffen. Jooo...och såhär gick det till då da.

Jag kommer fram till till Matsusakas tågstation och en man vid namn...ohhh nu måste jag gräva fram mitt tusonde visitkort i raden -Mr Sakamoto, som äger den Ryokan där jag skulle bo kommer och möter mig. Han visar mig lite snabbt till ett turistkontor (men ENDAST japanska broschyrer och tecken, mer vanligt än ej), det kommer en annan man, bockar, ger visitkort, ingen av dom pratar engelska men säger hela tiden i kör ”bilingual staff tomorrow” (eller beelang staaa tomollo) Ooookej tänker jag och sätter mig i bak på Mr Sakamotos ”Tiny but good” –bil.

Han skjutsar mig till sin Ryokan och sju personer hälsar mig välkommen. Min japanska sträcker sig till ”ja” ,”nej” och ”jag förstår inte” men alla fortsätter att prata Japanska VILL verkligen att jag ska förstå och jag hör att dom säger ”suäääden” ”journalisto” och ”nihongo” (nihongo betyder japanska) säkert tiotusen gånger och jag ler och jag ler och jag ler och säger ”jag förstår inte, tyvärr” och ”soll-ee”.

Så leder en japansk kimono-klädd dam mig till ett ”waiting room” där hon stänger dörren om mig. Jag har ingen som helst aning om varför jag är i ett waiting room men gillar läget och lägger mig på stråmattan och läser en bok. Så kommer den kimono-klädda damen tillbaks (låt oss kalla henne värdinnan) och säger ”loom leddy”. Jag lovar att jag inte har nååågot som helst problem med kvalitén på engelskan här men jag försöker bara ge er lite känsla. Hursomhelst.

Jag kommer till mitt leddy loom och ser att det har 20 tatami-mattor utlagda. Man anger storleken på ett rum i tatami-mattor här, och 6 är ett normalt rum. Jag har helt enkelt inackorderats i en mansion, utan möbler vill jag påpeka -á la japaneese style. Jag bokar in ett bad klockan fem och ska just till att fortsätta läsa min bok när ägaren knackar på. Han visar mig en karta och säger ”sightseeing”. Oo-kee oo-kee säger jag och frågar när vi står utanför hotellet vilket håll jag ska börja gå åt. Han säger ”follow me” och går några steg,”follow me” och går några steg,”follow me” och går några steg. Jag har helt enkelt en personlig guide som tar mig runt i stan, utan att prata ett ord. Han visar mig några hus och säger ”veeeery old” ”matsusaka special” och jag säger ”how old” –Husen var rätt intetsägande så när han svarade ”Eighty years” så började jag skratta. Jag låtsades att skrattet var ett ”I’m so happy that you’re showing me this” och inflikade ett ”ha ha wooow” men det var mer ett ”dom är ju från 30-talet aa-haa-haa.” Jag hade nyss läst att man gillar att riva hus i detta makalösa, fantastiska, otroliga land, men att 80 år ansågs historiskt var för mig bortom all rim och reson.

Vi gick in i ett av husen och trots att det regnade och var helt dött i stan denna söndag så satt ett gäng på 4 personer i ett av husen på detta museum till gata. Mr Sakamoto blev jätteglad när han såg att det var en västerlänning med som tycktes prata japanska så han tuttade ihop oss, västerlänningen visade sig vara småländska Jonas från IKEA, Tokyo. Jonas liksom jag var mycket road av fenomenet ”ancient houses” men hade sin japanska flickvän med och höll god min inför henne. Han sa lite skamset att han var glad att dom skulle åka tillbaka till Tokyo en halvtimme senare och när dom gick kände jag mig plötsligt mycket ensam, trots guide och allt.

Så tog min tysta vän mig till ett museum för...litteratur..ha ha ha. Helt otroligt roligt. En liten institution där det satt texter överallt på väggarna och jag gick och sa ”niiice, very niiiice”åt texter som likagärna kunde ha lydit ”ekorrn satt igranen” osv... Och inte nog med att jag hade min tysta guide –en kvinna med businesskläder och perfekt make-up dök upp i denna ”The Shining” –miljö och började visa mig runt och hon pratade om möjligt ännu mindre engelska.

Så gick vi uppför en stentrappa och Mr Sakamoto sa ”ancient castle”, jag gick efter och när vi kom fram till en gräsplätt omgiven av en stenmur sa han ”not anymore...used to be castle”. Nu började jag tröttna på detta skämt till stadshistorik men upptäckte ett hus i fjärran med vackert grönt plåttak och massa sniderier, det visade sig vara ”dental clinic” och allt hopp om lite kultur blåste bort.

Tillbaks på Ryokan tog jag mig mitt bad (i 3 minuter, jag har inte riktigt lyckats öka det där) och gick tillbaks till rummet där man hade börjat duka upp min middag. Man äter middag på rummet, sittandes på golvet vid ett lågt bord. Jag fick min Asahi-öl, mmmmm mums, och en liten saké (eller en liten pruttare som vi säger i sueeden) och ett cocktailglas med ”Jelly fish with sesame seed dressing”. Muuuums mums mums. Så kommer min värdinna med en ny rätt (shellfish, fukusa-yaki egg, smoked salmon, sweet fish etc) OCH en beskrivning av dagens middag. När värdinnan gått så skrattade jag och sakén i mitt blodomlopp länge, 12 rätter och jag var redan halvmätt efter de första två. Jag visste att en av dom var en drygt 200g stor Matsusaka-biff och att inte orka äta av den lär det ju vara dödsstraff på.

Så jag hämtade en påse, och vartannan bit hamnade i påsen. Jag kände mig så dum och respektlös men alternativet var att vara ännu mer respektlös genom att inte äta upp någonting. Så jag åt iaf hälften av de två rätterna nämnda ovan plus:

”Sea bass with soy sauce & wasabi horse radish”
“ Pick eel & vegetable”
“Matsusaka beef steak”
“Hot pot Sukiyaki”
“Fried rock fish Kasago” (När denna kom fram så tappade jag nästan hakan när min hittills icke-engelskspråkiga värdinna sa ”looks morbid but is delicious” om fiskskallen som låg framför mig. Frågan kvarstår om hon smet in och babelfishade det någonstans när jag inte såg.
”Steamed ear shell with mayonaise sause”
”Hanasaki Crab with vinegared sauce”
”Boiled rice, miso, pickles”
”Melon”

Allt var galet gott men att sitta i ett ensamt, tyst rum och käka julbord kändes väldigt märkligt. Sen var det natt natt och nästa morgon var det dags för en näst intill lika rejäl frukost. Och en fantastisk guidning till en farm med Matsusaka kor. Alla jag stött på det senaste dygnet har varit helt fantastiska och gulliga och snälla och landsbygden runt omkring Matsusaka var otroligt vacker - men det förstår ni säkert redan att jag tycker J

Nu sitter jag på Hyatts lyxhotell i Kyoto med två akupunkturnålar i nacken som jag ska ta ut om fyra dagar. Puss puss tänker på er alla mycket!












lördag, juni 28

Kvällsrundor

...med kameran har det blivit ett par stycken så här ni några så att ni får ett litet hum om vad man hittar på gatan :) ( det är väldigt mycket mer än vad jag lyckats fånga men jag ha ju lite mer tid på mig iaf. Hoppas att alla mår bra där hemma!!! Jag saknar er! Imorgon arla drar jag till Matsusaka och spottar saké på kossor. Det ni! kramar kramar kramar






























fredag, juni 27

Trapprestauranger

Då det är tredje gången jag är här (ja ja första gången var bara två dagar) har jag lite glömt bort vilka saker jag tyckte var riktigt udda första gången jag kom hit. Men en sak som sitter kvar i minnet är fascinationen över att restauranger och fik oftast är placerade överallt förutom i markhöjd.

Jag vill minnas ett par gosiga middagar med Johan och Karin under tidigare resor där vi sällan befann oss mindre än 50 våningar över marken, förutom då vi åt shabu-shabu (en sorts japansk Hot Pot där man doppar kött och grönsaker i kokande buljong som står framme på bordet) någon våning under marken. Vi var på Fifth café på femte våningen utan fönster, Park Hyatt Grill på 52a våningen och så fort man skulle hitta något lunchställe så blev det till att åka hiss av.

Idag var jag på en utomhusservering och lunchade på 3e våningen, fikade på starbucks på andra våningen, och igår lunchade jag turkisk mat (vill ju inte tröttna innan Guffe kommer hit, han skulle döda mig) på 5e våningen.

Så nu vet ni det :)

torsdag, juni 26

Bästa shoppingen sker i drugstor'n

Vissa saker stöter man inte på i Sverige, men här ser ni, här är det andra bullar:

1. En pormasksborttagare illustrerad med en bild på en bebis OCH närbild på pormaskar. Frågan är huruvida dom vill att man ska bli len som en bebbe eller om man ska kladda in bebben så att bebben blir fin.

2. Att illustrera en vanlig ansiktsmask med gråtande seriefigurer

3. En grej man sätter i munnen för att få mer luftmotstånd och på så vid anstränga sina magmuskler mer och bli supersmal, illustrerad med gosig västerlänning

4. En annan mungrej men med den här kan du träna dina läppmuskler, eller bredda ditt smil jag har inte förstått vilket men jag och Guffe köpte ju en sån här redan 2006 och ni vet ju alla hur vältränade munnar vi har.

5. En kaka som ger dig F-kupa UTAN att du stoppar den i BHn. faaaantastiskt!

6. En kindmasserare

7. Baby-ätpinnar, fast den produkten har jag all respekt för. Visste tom på vilken hylla jag skulle hitta dom för det här är tredje året irad jag springer till samma affär och shoppar på mig.












onsdag, juni 25

rota mig i Shinjuku


Har flyttat till myshotell med skrivbord och det känns såååååå lyxigt efter 6 nätter på golvet. Shinjuku, området jag hamnat i nu, är väldigt väldigt olikt Ueno. Mycket högre hus, fler neonskyltar, en miljon karaeoke-ställen dit folk åker efter sina jobb för att roa sig. Roa sig kan man ju också göra på områdets lotionhotell som jag tidigare nämnt :)

Idag har jag bara promenixat i fyra timmar, känns nästan lite slött ha ha. Jag köpte en elplugg-tjofräs och lunchade på Wired café i Lumene-varuhuset medans jag läste en japansk tidning om att upptäka olika plantsorter i olika delar av världen, myyycket vettigt. Sen har jag jobbat lite och fått iväg text och bilder till GRAND från förra resan (NZ) och nu tänkte jag bita tag i lite rekning inför det jag tänkt skriva den här resan. För inspiration och ökat skrivflöde har jag en halv flaska vitt vin som medarbetare. mumma!

tisdag, juni 24

Böner och bönor

Buuhuu i natt blir sista natten i mitt lilla lilla rum på min tunna tunna madrass och det känns faktiskt lite tråkigt. Jag gillar den här lugna gamla stadsdelen där jag skaffat mig en favoritkatt som gillar murgröna (se bild), favoritmataffär, favorittant som säljer gyoza och där jag hittar till och från tunnelbanan. Men jag har en ny mysig stadsdel att se fram emot –Porrdistriktet.

Jag skulle reka vägen till det hotell jag bokat och ju närmare jag tyckte mig komma destå fler hotell hade skyltar med priser för en 3-timmars ”vila” och bilder på lotions. Helt enkelt alla hade det och hela området såg ut som en sån där 80-tals porrspegelsäng med rosa skinnklädsel och blanksvarta karmar –fast exteriört. Så nu har jag ju kvällsplanerna ordnade också, alla fina bilder på små män med Gessle-frissa som suger på lillfingret och ser sexy ut lockar verkligen... Men det var helt OK, det där jag ska bo alltså

Annars har jag hunnit med att gå till templet runt hörnet från där jag bor, och så promenerade jag i Yoyogiparken i typ 3h, och så rekade jag hotellet, och så tappade jag en påse med en tidning jag just köpt, och så skrev jag en bön i ett tempel, och så slängde jag en massa sushi för det var äckliga härskna bönor i, och så tittade jag på sköldpaddor i en sjö i en kvart, och så njööööt jag av solsken och lagom värme, och så fikade jag två gånger och åt tårta(!) en av dom, och så fick jag en 40 min massage (billigt och galet skön shiatzu), och så tvättade, torktumlade, strök och packade jag.

Idag har det varit skitbra TV för första gången –vem kan motstå de japanska adoptiv-pingvinerna?








måndag, juni 23

Måndags-shopping

Började dagen med att ta tunnelbanan till Omotesando i Harujuku och frukostfikade lite på ett kulturmässigt mycket osoft franskt fik, ett imposter bolangerie helt enkelt, suget i magen vann över förnuftet.

Så gick jag runt och tittade i en zillion små shoppar i Jingumae 3 och 4 (om någon någon gång ska dit så kan det ju vara bra att veta att det finns en zillion små shoppar just där. Mycket second hand med myyycket roligare kläder än hemma. Det mesta är totalt för litet för mig men jag lät inte det knäcka mig utan gladde mig åt att ”oversize-klänningar” fortfarande är trendigt här. Köpte en liten klänning för 120 spänn, det tyckte jag att jag var värd.

Jag gick och gick och var snart tillbaks på Omotesando igen där jag sögs in på ”Kiddy Land”. Detta 5 (eller var det 6?) vånings mecka proppat med leksaker för såväl Christine som dom små. Jag tror att jag och Guffe har spenderat totalt typ 2 dygn av våra liv där. Skrik till om ni behöver en totoro bento-låda eller en USB-uggla som kan sitta och blinka åt er när ni pular med dattan.

Så körde jag min lyxigaste lunch hittills på Montook. Avocado och tonfiskmacka med ett glas vino tinto. Satt och mös mig och tittade på folk i någon timme medans jag gjorde små anteckningar om hur jag ska gå tillväga för att bli ekonomiskt oberoende så att jag kan sitta just så hela dagarna.

Gick till Shibuya via Cat-street där jag shoppade ännu en klänning (för 200...det var jag nästan inte värd efter lunchen) och var inne på ett varuhus toalett när jag var helt övertygad om att det var en jordbävning. Jag var så övertygad att jag hafsade ihop mina grejer och rusade ut bara för att upptäcka att allt var som vanligt. Så kom jag på att jag hade gått i typ 4h och bara fått i mig kaffe och ett glas vin som vätska. Efter en pepsi var det ingen jordbävning längre ...dumma jag 

Pussar och kramar. Nu är det dags för lite hederligt Onsen-badande igen (ska försöka stå ut 4 minuter idag )




söndag, juni 22

Tredje gången gillt

Kan hon aldrig bestämma sig? Jo jag tror hon kan det faktiskt :) Och nu har jag bestämt mig för att köra japan-blogg här istället.

Idag har det regnat, läste imorse att regnperioden oftast startar i mitten av juni och håller i sig i ca 4v, så jag la den infon till min "borde ha läst innan jag reste -lista". Men det är heeeelt OK för shorts och t-shirt funkar ändå.

Jag startade dagen med att göra något man inte får göra när man åker till ett sån't här land. Jag gick in på "baby GAP" och köpte en sjukt söt liten typ dress eller vad man säger. Jag kommer skämmas ända tills jag ger bort den :) Sen mötte jag upp Said, en kille jag träffade på någon presstjofräs för jobbet i vintras och som då var på väg till Tokyo. Nu bor han i Akihabara och är total spelnörd (om du läser det här så glöm inte att det var du som sa det ;)) så det var en grym guide i det ultimata av nörddistrikt.

Vi gick runt i massa nördaffärer och tittade på nördsaker och spelade nördspel. Ni får skrika till om det är något nördigt ni söker som kan finnas här. Jag kollade efter saker jag vill sälja i sverige men det finns så mycket att man mentalt står och skakar och tuggar fradga i mitten av allt man vill ha.

Vi var väl ute i typ 5h innan jag började min 1,5h promenad tillbaks till Sawanoya där jag bor. Då blidde det Onsen-badande medans jag tittade på regnpölarna i den lilla trädgården på baksidan. Jag tittade på dom i typ 3 minuter innan jag gick upp och dushade i iskallt vatten. Dom där Onsen dom har på Yasuragi i Sthlm är ingenting mot dom här....dom här kokkärlen. Galet varmt!

Nu ska jag sätta mig och planera lite och längta efter Guffepuffe, saknar er men önskar mer att ni var här än att jag var där.
















Alla dessa möjligheter



















rambo -någon? Said spelar trumsspel

























Gullhund utanför "min affär" Regnigt vid Ueno Station